Då var det dags igen, och det här är faktiskt sista racerapporten för denna säsong. Hela 6 race har genomförts, och dessa under stor framgång! Förfining och hållbarhet skulle kunna påstås vara våra ledord när vi nu ser tillbaka på en sträng följd av fatala krascher, säsonger fyllda av arbete utan utdelning och race som spenderats på rygg under en oljedrypande bil. Racerapportsarkivet blir till ett mörkt kollektivt minne genom vår barfotagång över glödande kol. Dystopin kan te sig självklar, om det inte vore för att detta är en framgångssaga med ett lyckligt slut. Prinsen får sin prinsessa, och vi fick vårat guld. Faktum är att vi inte bara har vunnit i vår klass, utan även kammat hem en prestigefull 3: e plats i hela serien (något som borde vara helt omöjligt om man ser till konkurrensen, en liten Golf som slår både BMWs och Porschebilar). TOOLS Momentum Racing är på topp!

Racet
Våt, nästintill frostig asfalt. Hela morgonen gick ut på att fuska till sig extra transpondervarv då gårdagens tidsträning visat att bränslesystemet av någon outgrundlig anledning inte ville fungera som det skulle. Hela racet skulle komma att karaktäriseras av ett ständigt pillande på bränsleinsprutningen, och redan under första stinten med Christofer bakom ratten visade det sig att varvtiderna inte skulle hålla måttet. Vi hade räknat ut att förstaplatsen var vår, och felmarginalen låg på ca 1 timmes stillastående i depån. Något självsäkra var vi till en början, och kl09:02 susade 39 bilar förbi tävlingsledningen på start och målrakan. I och med underlaget hade alla anpassat sig till en säker körstil (läs: mindre dumdistrig än vanligt), och alla gladdes åt fri lejd utan smärre olyckor. Men när idealspåren väl börjat torka upp låg vi kvar på samma varvtider, trotts att konkurrenterna presterade bättre. I ett snabbt depåstopp ställde vi upp bränsleförbrukningen av rädsla för att spika motorn, men tyvärr gav det inte resultat och bilen vägrade prestera något över 6000 rpm. En ständig jargong av småpill, resultatlöshet och krympande felmarginal tog fart som gjorde alla något nervösare inför kommande stintar.

    Regn och vatten för inte bara med sig ett sämre underlag, utan själva underhållet av bilen, och depåpersonalens arbete kan försvåras under dessa förhållanden. Främst då under tankningen. Ni som hört talas om den av oljebolaget BPs förorsakade miljökatastrof i mexikanska gulfen kan förstå idén med olja som flyter upp till ytan. Så även bensin på våt asfalt. En droppe bensin på torr mark avdunstar kvickt, och lämnar sällan några spår efter sig. Men om samma droppe landar på våt asfalt bildas en kavalkad av vackra färger som inte drar sig för att sprida ut sig – vilket i sin tur får påföljden av en bestraffning. Bilen får inte röra sig ur fläcken förens allt är sanerat. Har man otur kan detta ta alltifrån 30 sekunder till 2 minuter, någon som naturligtvis är helt rätt men ändå är extremt påfrestande för kämparandan.

     Problemet med bränsleinsprutningen fortskred, och rent konkret hade vi kämpat oss upp från bottenskrapet till en hyfsad 23: e plats. 1: a platsen för serieplaceringen vad dock fortfarande vår, och så skulle det också komma att se ut när vi väl passerade målgångsflaggen. Vid det laget hade vår felmarginal minskat markant, men vi var ändå utom räckhåll på vår lilla piedestal med ca 20 varv till godo.

Epilog
Väl hemma igen, utan pokaler från själva racet (men med det största priset kvar att inhämta på en kommande utdelning) har vi kunnat konstatera att det var tändningen, inte bränslesystemet som satt käppar i hjulen för oss. Omfamnat i ett hölje av sot har tändstiften legat på latsidan, vilket var det som visat sig i varvtiderna. Efter en sådan här kanonsäsong är det dock svårt att hänga läpp, vi har presterat vårt bästa år någonsin och: Vi följer inte stjärnorna, vi är stjärnorna!

TOOLS Momentum Racing tackar för detta race och återkommer med uppdateringar och mer bilder under höst/vintermånaderna. Ett extra stort tack för alla uppmuntringar och gratulationer från alla håll och kanter, vi är glada att så många velat följa oss på vår resa! Tack!

Väntar man på något gott väntar man aldrig för länge, och den här gången har vi sannerligen goda nyheter med oss! De senaste 2 racen skedde båda med kort mellanrum och vi beslutade därför att slå ihop de båda racerapporterna till en enda stor segersaga!

 Såhär efter en lång semester i garaget har vi lyckats med det mesta, och t.o.m. någonstans där emellan legat och latat oss i den nu alldeles för svala solen. Men mycket har hänt med bilen och det som till en början skulle bli ett litet projekt eskalerade snabbt till ett stort. Så nu står vi här med en helrenoverad motor samt en växellåda som varit nedplockad i detalj. I samma kreativa skaparanda har vi också byggt om styrväxeln (så nu hamnar man där man vill i kurvorna), och även kapat stötdämparna ca: 7 cm – vilket betyder att lägsta punkten på bilen ligger ungefär 6 cm från backen (och då har vi räknat bort frontspoilern, som har en markfrigång på 2 cm). En ny stötdämparinställning betyder att vi tvingats ställa in hjulens alla vinklar likaså. Ett arbete som aldrig kan bli klart. I övrigt så har i stort sett hela bilen setts över och varenda mutter har skruvats in och ut minst två gånger (Torleif har ensam spenderat 100 timmar i garaget, vilket kan säga mycket om arbetet som helhet). All denna förberedelse har gett goda, för att inte säga enastående resultat!

Racet på Mantorp blev aldrig den rysare vi väntat oss. Vädret, som under dagen skiftat mellan skyfall och solklart, var vår största vän genom loppet. Detta blev lätt att konstatera när vi jämförde våra tider med alla andra, och vi lyckades hålla ett högre tempo genom vätan än på torr mark (relativt jämfört med motståndarna, det går naturligtvis alltid fortare på torr mark). Vi fick starta 1a i klassen på en 13:e plats i totalen. En plats som vi höll i princip hela racet igenom utan större missöden. Det enda som egentligen gav oss kalla kårar hände i sista kvarten innan målgång, då en av teamets förare (inga namn nämnda, TORLEIF) såg det påpassliga i att ploga sand i en säkerhetszon. Frontspoilern gav dock vika i oberäkneligt många delar och bilen kunde rulla vidare. Racet var vunnet, och pallen var vår!

Sviestadsracet blev också en stilstudie i överklassning, något som visade sig redan under den första stinten med Chrikke bakom ratten. Inom loppet av 70 minuter hade bilen varvat precis alla i klassen plus några till, vilket är en märklig, likväl enastående bedrift – mer än välkommen. Vi kan inte heller enbart skylla bedriften på Chrikke, för alla i hela teamet kunde rulla förbi motståndarna med mer eller mindre svårigheter. Förbi kom vi i alla fall!

 Men som vanligt när vi kör så måste det hända någonting, annars blir inte livet på banan intressant. Bränsleförbrukningen hade med stor marginal överstigit våra tidigare beräkningar. Från ca 23 liter i timmen ända upp till 37 liter, vilket försatte våra depåstrategier ur funktion. Snällt fick vi be våra stillastående depågrannar om en jeepdunk eller tre. Problemet löst, frid och fröjd. I alla fall tills växellådan gick sönder.

     Jepp. Växellådan gick sönder när 30 min återstod på racet. Endast 4e växeln fungerade som den skulle, och med lite vilja och våld gick även 3e växeln i. De marginaler vi byggt upp under 7,5 timmar krympte i stadig takt och 2an bakom oss knappade med varje sekund som gick. När vi tillslut gick i mål, efter ett 8-timmar långt race låg 2an endast 23 sekunder efter… men toppen på pallen blev vår!

Så, under väldigt kort tid och mycket stress har vi nu lyckats ta inte bara en, utan två 1 a platser! Detta är inte bara en stor bedrift i sig, utan det betyder nu att vi också står på en delad 2 a plats i hela serietotalen! Vi ligger alltså före massa turbobilar som vi aldrig skulle ha en chans emot på en raksträcka. Bilar vi tagit oss förbi för att vi kan skryta med den mest driftsäkra bilen i hela serien. Därtill så har vi 60 poäng (poäng = varv) till godo på 3 an, vilket ger oss en felmarginal på ca 1 timme på banan.

TOOLS Momentum Racing vill tacka för de här racen, och vi återkommer från finalen på Mantorp den 25 september!

Hej alla glada!

Efter en helg på Sviestad är vi nu tillbaka i garaget och ser tillbaka på de gångna dagarna med fröjd. Vi har nu genomfört årets 3:e race, och har därmed inträtt i den delen av säsongen vi kallar ”Sommarlov”. Skönt säger vi, pustar ut gör motståndarna medans bilen skruvas ner i minsta lilla beståndsdel. Hursomhelst så har vi hittills överträffat oss själva vad gällande prestation på banan som i depån, och är vi taktiska nog har vi stor chans att vinna hela serien! Vi är med andra ord kaxigare än någonsin. Men det nervösa nagelbiteriet vid bankanten lär inte upphöra för det J

Då racet skulle gå av stapeln på lördagen såg vi till att vara där redan på fredag, då man innan stridens hetta alltid har en, för deltagarna öppen träning. Vi ville naturligtvis utnyttja varje chans vi fick för att optimera allting, men vi tog det ett steg längre och körde sönder kopplingen istället. Så fredagskvällen gick åt till att skruva växellåda. Men hellre då, än under racet. Vilket även är en filosofi vi tänkte fortsätta med, då vi innan i princip alla race haft ett shakedown av bilen. Och det har ALLTID visat sig vara något fel som vi behövt åtgärda.

Racet

Vi var naturligtvis inte ensamma, utan 29 team ställde upp jämsides, bakom och framför oss på start-/målrakan. Varmt var det också. Under dagen mätte vi 50 grader i kupén, och detta trotts en bortmonterad fönsterruta. Var och en av oss drack nog minst 7 liter vatten var, något som gjorde sig till känna när man bara för en sekund slappnade av i bilen. Genast fick man resten av sin stint sitta och hålla tillbaka vad den bräckliga människokroppens inre ville göra sig av med (läs: ansträngd urinblåsa). Men men! Starten tog vi från en 5:e plats i startledet.

Dagen till ära fick vi i teamet sällskap av Mats Hagstedt, titulerad: förare och hjälpsam mekaniker. Han skulle komma att köra den 3:e stinten i förarordningen som följer:

Väl igång så gick det verkligen bra för oss, vi höll oss mellan 1:a och 3:e placering i klassen och fortsatte att tuffa på i sann långloppsanda. Störningsmoment fanns dock här och där. Trotts att det på hela dagen inte blev en enda Safteycar så havererade över 1/3 av bilarna. 2 timmar in i racet började t.ex. Lycke Racing (Porsche 924) att brinna, på väg in i depå för tankning. Våra största konkurrenter, Ansa Racing (Golf) ”tappade” växellådan och Invite Racing (Seat Toledo) –  som ledde hela serien – blåste också växellådan.  För vår egen del kunde det slutat tidigt likaså. Väl inne på stint 4 med Jocke bakom ratten slutar växellådan att fungera. Bogseringen tar lång tid och vi förlorar varv på varv, och inne i depån visar det sig att växelpiloten hoppat ut. Detta är dock inte svårt att åtgärda, och vi är snabbt ute på banan igen. Men skadan är redan skedd, då vi halkat ner från 1:a plats till 2:a plats i klassen. Det såg till en början ut som att vi skulle kunnat rädda vår ursprungliga placering, men snart uppstod problem nr 2. Vi var kontinuerligt tvungna att fylla på motorolja (3 liter under racets gång), något som spolierade våra chanser att återerövra mark.

Pallplats blev det dock. Vi gick stolta i mål på vår 2:a plats, och konstaterade att vi var lyckliga att ens ha passerat mållinjen, där så många andra misslyckats.

Summering

Vår 2:a plats gav oss 20 målpoäng, och det stärker vår ledning i klassens poängställning. Vi har nu 994 poäng, med 27 till godo mot tvåan. Vilket ger oss goda förhoppningar om att ro hem det här i år! Intressant är även att vi i seriens totalställning ligger på en 4:e placering, tillsammans med turbobilarna. En påminnelse om vad vi faktiskt tävlar om, och vad vi därtill lyckas med: Att få en högpresterande bil att hålla under 8-timmar intensivt race!

Lycke Racing  börjar brinna: http://www.youtube.com/watch?v=1VeVr_0b67A/

Nästa race går av stapeln den 21 augusti på Mantorp Park, och innan dess ska vi ha renoverat både motor, stötdämpare, styrväxel och växellåda. Det i inledningen nämnda ”Sommarlovet” kan ju tyckas vara definierbart, men kul har vi! Vi i TOOLS Momentum Racing tackar för oss och önskar alla en härlig sommar. Vi ses igen i augusti!

//Anton Cumléus

Hej alla racingvänner! Racet på Sviestad är nu genomfört, och här följer en liten summering av dagen.

Till att börja med. Det regnade. Det regnade något otroligt. Depån var helt översvämmad, och det blev inte bättre av att vi lyckats placera oss mitt i dräneringen. I smyg fick vi gå in i omklädningsrummet och låna duschrakan för att bli av med det värsta överflödet. Vi var alla väldigt avundsjuka på Chrikke som tog starten, och som därför slapp stå ut med tristessen av att blicka ut över ett genomvått landskap. Men å andra sidan, att starta i ett fält med 34 bilar med – av underlaget att döma – minimala chanser att hålla sig kvar på banan kan inte heller vara så roligt. Om man bortser från spänningsfaktorn (en i sammanhanget kul anekdot: Sviestad är en av Sveriges första halkbanor). Starten gick trotts förutsättningarna bra, och Chrikke säkrade vår 1 a placering(!). En placering vi skulle komma att hålla oss på ett bra tag. Innan han avslutat sin stint hade regnet avtagit, och den jäveln lyckades på sitt näst sista varv sätta bilens bästa tid för dagen: 1:09.943.

     Så regnet torkade upp, och ju torrare det blev, desto fortare gick det. Med en god marginal höll vi oss på 1 a plats i 5 timmar. Undertecknad bemästrade enligt egen utsago banan på ett sätt han aldrig gjort tidigare. Torleif, om än besegrad av sin son (Haha!) fick både bilen att hålla samtidigt som hans närkamp fick oss att varva motståndare gång på gång. John – som vi fortfarande håller ett anklagande öga för hur Torpasvängen blev utformad – är den som kör absolut jämnast av oss, och därtill visade vad bilen verkligen klarar av. Och Chrikke var som vanligt snabbast, nog sagt.

     Men tillbaka till problematiken. Efter 5 timmar tvingades vi in i depå. Någonting hade läckt, och det gick att positionera bilen utefter den svarta linjen som envist följde efter oss, vart än vi åkte. Väl inne i depån offrade Torleif ögonen när han upptäckte att bensinslangen från tanken läckte. 3 slangklämmor, en provisorisk gummiövertäckning, 2 flaskor ögondusch och 7 minuter senare kunde vi rulla ut på banan igen. Vi hade tappat en placering och låg nu två i klassen. Hoppet om en pallplats, och kanske t.o.m. en förstaplats grusades totalt när vi efter 20 min blev inkallade igen. Läckan hade inte slutat, och efter mer slangklämmor, gummi och ögondusch kunde vi (sportsliga som vi är) bara hoppas på haveri hos de 4 a främst placerade bilarna. Något som inte heller gick i uppfyllelse.

     Efter 8 timmar tog vi oss ändå i mål på en 5 e plats, och var glada för att vi inte behövde fjäska för kamerorna på prispallen. Så glada att vi slapp… *host*

TOOLS Momentum Racing tackar för den här gången. Nästa race går av stapeln den 5 juni på Sviestad, ni är hjärtligt välkomna!

Hej igen alla nära, alla kära och ni som precis börjat följa med på vår resa! Det är återigen dags för en racerapport, och till detta en helt ny säsong. För första gången på länge har vi tillåtit oss att slappna av under vintern, då bilen – nästan – höll det sista racet. Men som vanligt när tiden flyter iväg så hopas uppgifterna och de senaste veckorna har varit allt annat än lugna. Så vi har hunnit med en skönhetsmakeover av frontspoilern och framskärmarna som nu, istället för att bestå av tungmetall, består av glasfiber (Summerat i en lista består bilen av följande glasfiberdelar: Motorhuv, vänster och höger framskärmar, baklucka, frontspoiler och bakre kofångare). Med detta hoppas vi tjäna en till två hästkrafter – plus att det är coolt. Sen lyckades vi ta oss ner och testköra maskinen nere på Sviestadsbanan där vi kunde konstatera att växellådan sprutade metallflisor, något vi också åtgärdat. Till det så har vi en ny customtillverkad upphängning av avgassystemet. Men nog om detta!

Racet

Årets första race… svinkallt och outhärdligt blåsigt. Alla konversationer och överläggningar i depån stördes konstant av ett plåttak, som gett vika i sina infästningar och konstant låg och dunkade i takt till min huvudvärk. Huvudvärken i sig höll i sig hela morgonen. Genom hela förarmötet, där vi ombads att ”vara snälla mot varandra, hålla er på banan och hålla kik i backspegeln så snabbare bilar kommer förbi”. Huvudvärken stångades genom hela transpondertestet. Genom hela teammötet med körordning, depåtaktik och morgonfika. Genom line-up proceduren. Genom det obligatoriska safteycar-varvet innan start. Genom de sista sekunderna i den rullande starten… Sen bara släppte det.

Chrikke tog starten från 7:e placering i totalen, och bara efter något varv var hälften av turboklassen förbi oss, varpå vi gled ner till 22:a plats. Men stadigt låg vi, och redan efter 13 varv satte Chrikke sin snabbaste tid (1,38.122 min).

Efter 70 min klev en svettig Chrikke ut, och en frusen Torleif klev in i bilen med helt nya direktiv. Växellådskylningen fungerade inte, och efter en snabb ”pek-med-hela-handen”-argumentation kom vi överrens om att körstil bör, och måste ändras. Detta för att hålla växellådsvärmen i alla fall under 110 grader. Efter ett kort depåstopp stressade bilen vidare medan vi andra återgick till vårt nervösa nagelbitande. Undermedvetet i hopp om att växeln då med tankekraft skulle hålla resterande 7 tim…

Torleif utsätts under sin stint för den kanske jobbigaste prövning en racerförare måste genomlida… Lugn och ro. Under 20 minuter råder kaos på banan när en EDE Racing med sin BMW Z4 lyckats spilla ut innehållet i sin växellåda längst utmed hela start och målrakan, med respektive ingående och utgående kurva. Ett litet missöde som leder till rödflagg (stå still och invänta order från tävlingsledare) och omstart. Racetiden tickar dock på som vanligt, vilket för många blev ett stort stressmoment. Hursomhelst så gynnade det – om inte Torleifs blyfot och horn i pannan – i alla fall växellådan. Och med en sval växellåda kan man pressa bilen lite extra när det rullar igång, vilket också blev fallet. Väl inne i depån för byte låg vi på en stadig 17:e plats i totalen.

Resten av dagen förflöt i ett påtvingat lugn för växelns skull, jämfört med majoriteten av teamen höll vi oss väldigt lugna. Det var mer regel än undantag att sätta sin bil i valfritt järnstaket/bildörr/baklucka/jordhög och under dagen var ambulanspersonalen aktiva på banan vid 2 tillfällen. Medans bärgningsbilen var ute minst 1 gång i halvtimmen. Så på något vis blev detta race en slags nystart för hela teamet. Indoktrinerade i långloppstanken med begreppet ”endurance” pulserande i huvudet, gjorde vi faktiskt det som krävdes för att i den här sporten lyckas. Vi tänkte hållbarhet och effektivitet. Och ”effektiv” är inte att stå i depån och meka.

Som liten notis kan jag här nämna att vi gick i mål på en 12:e plats i totalen. En lite större notis skulle kunna vara att vi kom på förstaplats och vann i våran klass!!! Med 13 varvs marginal till 2:an!!!

Jag önskar vi kunde erbjudit er mer blod svett och tårar, men faktum är att det här racet gått helt smärtfritt. Att säsongens första race slutar i total seger är ett gott omen för nästa race, säsongen och ännu godare för våra egon.

Konstateranden och sanningar

1.      Det står en väldigt vacker pokal hemma på matbordet.

2.      Dagens snabbaste tider:

Chrikke                         1,38.122
Anton                           1,40.537
Torleif                           1,40.587
John                              1,43.128

3.      Jag (Anton) är hädanefter betitlad 2:a snabbaste föraren efter Chrikke, en position jag nu ärvt av Torleif. Varav vi kan konstatera att naturen har sin gång, och det gamla lämnar plats för det nya. Hah!

TOOLS Momentum Racing vill tacka alla vänner som följer oss i våra bravader. Nästa Race äger rum den 15:e maj på Sviestad, ni är hjärtligt välkomna!

Vi vill passa på att utfärda ett extra stort tack till Mats och Lasse Hagstedt för all den tid ni lagt ner med oss i garaget.

//Anton Cumléus