Hej alla racingvänner. Som det ser ut nu så är säsongen efter mycket möda (äntligen) över, och finalracet blev en riktig rysare!

Efter ett så pass stort antal race som vi har genomfört så vet man snart vart bilens för och nackdelar ligger. Just på Mantorp har vi en tendens att bli omkörda på rakorna där vi inte når upp till en lika hög topphastighet som andra. Man ser sig då passerad av motorstarkare bilar i form av BMW 325 eller en och en annan Volvo av valfri sifferkombination. När man väl når bromssträckan kan vi dock både bromsa senare och gasa på tidigare. Det är nämligen vi som har väghållningen i vågskålen. Något annat, som faktiskt inte alltid är så roligt, men strategiskt viktigt är att vi på vått underlag presterar mycket bättre än den nämnvärda delen av våra konkurrenter.

    I och med väderprognosen hade vi försökt utnyttja denna sistnämnda egenskap, och tog bort både främre och bakre krängningshämnare.

Racet

Vädret var faktiskt inte lika pissigt från början som det senare skulle te sig till att bli. Frostig asfalt under starten var det enda lilla irritationsmoment som störde Chrikke när han brummade iväg från en 7 e plats i startuppställningen, och det såg riktigt lovande ut för våran del.

    Strategin för dagen såg ut som sådan, att vi endast under fläckfri körning kunde ta 1 a placering i serien. Röjjmon Racing, en Opel Kadett, låg 25 poäng (1 varv = 1 poäng) före i serieställningen på den så efterlängtade 1 a platsen. Beslutet låg då mellan att hälla socker i deras tank eller att plocka sekund efter sekund tills vi är förbi. Eftersom vi hatar att förlora så blev de det sistnämnda endast efter 2 omröstningar och veto av Depåchef Jocke J

En strategi som även var helt genomförbar.

Hursomhelst så låg vi under racets inledande timme på en 1 a plats i klassen. Det var även då Chrikke under det 29: e varvet satte ett nytt person- och teambästa på 1:36.899 med en genomsnittshastighet på 115km/h. Det var inte förens i 2 a timmen med Torleif bakom ratten som saker började vändas emot oss.

    Under högst tveksamma omständigheter åkte vi på en bestraffning, då det antytts att vi kört om under gulflagg (vilket är strängt förbjudet). Resultatet blev 5min, stillastående vid depåutsläppet, bevakade av Gestapopoliser. Straffet kortades dock ned till hälften då mannen bakom ratten inte bara är en förträffligt duktig förare, utan också en mycket kompetent förhandlare. Vilket också kan antyda om hur tveksamt beslutet om bestraffning varit från första början.

    I och med detta försvårades den redan ansträngda strategin. Det skulle nu krävas att Röjjmon Racing råkade ut för ett mekaniskt fel, eller någon form av stillastående för att vi skulle kunna ta oss förbi. Innan vi ens kunde tänka på att återuppta jakten så behövde vi därtill även klättra upp från våran nyblivna 4: e plats.

    Som ett stänk från ovan grusades även dessa chanser när det i 3: e timmen började regna…

När vi, tillförlitliga till bilens prestation under vått underlag, upptäckte att vi gled runt som en smörklick i stekpannan förbyttes den offensiva politiken till att försäkra oss en pallplats istället. Bilen betedde sig inte lovligt alls och understyrde vid minsta lilla manöver. Att däcken var helt värdelösa stod klart för oss när 4-hjulsladd blev regel och inte tillfälligt.

    Vi lyckades i varje fall klättra ner på en 3: e plats och höll oss där med stora svårigheter. Vårat främsta vapen var det oslagbara samarbetet i depån som rådde under militärisk disciplin. Där andra team räknade minuter räknade vi sekunder. Detta var vårat starka kort, och även det som förmodligen höll oss kvar på 3: e platsen så länge.

I upploppet av racet, ca 7 timmar och 40 minuter, 20 minuter innan målgång börjar banan att torka upp. Ett tillfälligt uppehåll i det annars så skoningslösa vädret ger oss herravälde på asfalten åter igen. Vi ligger 20 sekunder efter Röjjmon Racing med goda chanser ta deras 2: a plats. En symbolisk vinst och jakt efter större pokaler, inte på något sätt förankrad i någon kamp efter serieresultat (som vi det här laget är sedan länge glömt). Varv efter varv tjänar vi in sekund efter sekund, och i depån står vi alla och biter sönder nagelbanden för att det snart inte finns något annat att bita på. Kommunikationen mellan depå och bil går på högvarv, minsta lilla förändring i väderlek och förhållande på banan rapporteras snabbt. Nu är det sprintrace som gäller. 10 sekunder bakom… 8 sekunder… 7 sekunder… 5 minuter kvar. Så händer det otänkbara.

Det börjar regna igen… Ett enastående skyfall om jag får säga det själv. Avståndet mellan bilarna ökar på nytt. Chrikke bakom ratten gör allt han kan för att rädda situationen. Men vi tappar helt fotfäste, och i backspegeln dyker det upp en Volvo som helt ur det blå visar sig vara 4:an, Tramonto racing. I en svepande manöver under näst sista varvet förlorar vi 3: e platsen och därmed även pallplats och pokal. Under det absolut sista varvet ger sig Chrikke på ett samlat attackeringsförsök… Men hindras av en gulflagg.

Vi slutar upp på en 4: e plats i klassen och landar på en total 16: e plats.

Epilog

Det blev en ordentlig rysare som sagt. Men vi tröstar oss själva med en välförtjänt 2: a plats i serieresultatet. Vi är även glada att vi faktiskt fick passera den schackrutiga flaggan. Av de 43 bilar som kom till starten gick endast 28st i mål. Vi tror även att de värdelösa däcken kan ha bidragit till att annat i maskineriet har hållit. Hur ilskna vi än blev när vi efter nästan 8 timmar blir utmanövrerade i slutspurten, så har vi trotts detta haft väldigt roligt.

Tack alla ni som följt oss under vår kanske mest framgångsrika säsong hittills (fritt att tolka hur ni vill). En resumé av säsongens alla händelser följer inom kort och tills dess tackar vi och bockar för visat intresse! // Anton, TOOLS Momentum Racing.

”I begynnelsen skapade Gud TOOLS Momentum Racing, Och han såg att det var gott!”

Soligt men blåsigt, 30 bilar till starten. Som bäddat för ännu en tuff racedag. På fredagen innan försökte vi frenetiskt att lösa växellådskylningen som var trasig och vägrade att fungera. Lösningen fick bli att helt enkelt inte kolla på tempmätaren. Lite som humlan, som inte vet att den inte kan flyga.

    Hursomhelst så fungerade resten precis som det skulle i alla fall. Jocke agerade testförare och satte sig bakom ratten för första gången på två race, den gamla rallyveteranen skötte sig som fisken i vattnet och bortsett från en värdelös mönstring på däcken och kylningen till växellådan var bilen i övrigt perfekt

Racet

Starten gick av stapeln kl09:00 med Chrikke bakom ratten, något friskare än föregående race då han körde runt med 39 graders feber i en kokhet bil. Med tanke på den urusla placeringen från föregående race fick vi faktiskt starta på hedersplatsen… näst sist. Detta hindrade dock inte våra stora leenden, för Chrikke tog oss under en timme ner till 9:e placering i totalen!!! Ett resultat av det underlägsna motståndet och en fantastiskt begåvad förare. Ryktet om den ofattbara presteringen spred sig naturligtvis och namnet ”TOOLS Momentum Racing” har ökat lite i sin prestige J.

    Lasse Hagstedt tog över efter 70min, och även där erövrades ny mark. Kl11:20 låg vi på en 5:e plats i totalen och 4:e plats i klassen, ett enastående resultat om man får vara självgod nog att säga så (och det är vi).

Ying och Yang, den världsliga naturordningen i en skör balans, fungerar dock på två sätt. Den ger, och den tar. Under högst suspekta omständigheter blir Torleif i den 3: e timmen påkörd av en Mazda Miata från klass 5. Mazdan drar på sig 5min bestraffning och får stå still i depåutsläppet, och vi får gå in och banka ut högerdörren. På topp av det så slutade kupékylningen att fungera. Men det banade väg för större problem än så…

Väl ute på banan igen så tog Jock på sig uppgiften att klättra upp från en ny 11: e plats, det gick fram och tillbaka; ständiga kamper i den ökade konkurrensen. Förväntansfulla inför Chrikkes 2: a stint i den 5: e timmen höll vi nu tummarna för något av ett mirakel. Ögonen satt på pallplats, och ingenting annat. Vinna eller försvinna. Oturen var dock med oss. Den vita golfen försvann in i torpasvängen och kom aldrig ut igen. I 140km/h började fjäderbenet, vänster fram, att släpa i marken pga. spindelledsförlängaren som bara… bara gick av.

33min tog det, från att Chrikke försvann, tills att vi var ute på banan igen. 24min i väntan på bärgningsbilen och (obs!) 9 minuter för att byta spindelleden (ytterligare ett bevis för vårat sammansvetsade depåarbete).

    Racet fortskrider och Torleif går till sist i mål på 16 plats, efter mycket slit och möda för att rädda det förlorade.

Slutsats

Kontinuitet är inte våran starka sida, med lite för mycket rockstjärneattityd har vi kanske anammat uttrycket ”Better to burn out than to fade away” lite väl mycket. Som det ser ut så kan vi ju faktiskt gå hur långt som helst när vi håller i tamparna med fokus på att hålla oss lugna.

I den totala poängställningen så ligger vi 2: a i klassen, med stor potential för att vinna hela serien. Olidligt spännande!

Diverse

-          Röjmon Racing, golf. Kör av drivaxeln efter 5min in på racet. Tillbaka efter 20min.

-          Teknikens Värld, en Mazda MX-5. Börjar ryka suspekt, visade sig vara ett sånt där billigt motorras.

-          I övrigt så var det överdrivet mycket safteycar i allmänhet. Ge en bil till en racerförare, och det är oundvikligt att han någon gång kommer att sätta den i ett järnstaket minst en gång under karriären.

-          Vi har räknat ut att vi kört 350 (race) mil i år.

”Älskad är inget jag vill bli”

Målet är nog snarare att skapa fruktan i mina motståndares hjärtan. Få pupillerna att vidgas av den obotliga skräck som bara en vit Golf GTI Mk2 kan införliva. Naturligtvis skall denna skräck inte styras av den fundamentala risken för materiella eller fysiska skador. Jag vill nå djupare än så… nämligen skammen – att för 3:e gången under loppet av 1 timme bli omkörd av en sömnig, snygg, minst 15 år yngre liten snorunge. Totalt nederlag.

Att detta nu är en raritet i verkligheten så kan jag i alla fall skylla på den något invändigt deformerade växellådan.

Racet

Det senaste racet på Mantorp hade gett oss en fin 3:e plats, och förhoppningarna var naturligtvis höga. Om ett uruselt lambdavärde kunde ge oss en pallplats borde det senaste pillet med bränsleinsprutningen rent logiskt sett ta oss mycket högre, för allt annat var i tipptopp. Fina mönster på däcken, en helt underbar växellåda och vinnarskalle laget runt.

Hursomhelst så drog starten igång med Torleif i 11:e led och 2:a i klassen. Chrikke, som i vanligt manér brukar ta starterna, hade dagen till ära gått och blivit sjuk. Närmare bestämt fått feber; och att sitta i en 50 grader varm bil tär redan på krafterna redan som det är (detta hindrade naturligtvis inte honom från att köra skiten ur oss andra ändå). Så Torleif skötte sig galant, och med 50 bilar på banan är det inte alltid det lättaste… vilket leder mig till nästa händelse.

När det händer något på banan är ovetskapen alltid värst, man står handfallen tills informationen når teamet, och på ett race är varje sekund dyrbar. Så naturligtvis var det inte med lättnad som vi tog emot radiokommunikationen om att bilen var på väg in i depå… Någon minut senare kommer en ”lätt” förbannad chaufför och bilen vittnar om närstrid. Efter att ha förhört den svärande och fräsande Torleif, samt undersökt den nya gulgråa nyansen på den vita framskärmen kunde vi konstatera: Röjjmon Racing låg bakom dådet. Efter start- och målrakan hade Torleif gått upp på innerspår, helt enligt konstens alla regler och tagit sig plats bredvid den lilla Opel Kadetten. Opeln, som var helt ovetandes om detta och inne i sin egen lilla värld, styrde rakt in mot kurv-apex och tvingade Torleif att både köra ut på gräset och bromsa (för er som läst fysik, kanske t.o.m. biologi, vet att gräs inte utgör någon vidare bromsyta).

Resultatet? Lite lackskador och inte så mycket mer, men till nästa race ska vi i alla fall montera dit en ordentlig stålförstärkt kofångare. Just for you Röjjmon…

Nästa moment blev ännu mer intressant. I den andra timmen, med en snörvlande Chrikke bakom ratten, började växellådan att krångla. Eller rättare sagt, den föll i bitar. För att vara lite teknisk över det så misstänkte vi att en synkring smulats sönder och täppt till pumpen i växellådskylningen (ja, den är i högsta grad nödvändig). Varpå hela lådan överhettats och ett lager skurit ihop. Då är nästa komplikation: hur löser vi det här?

Jo, man ringer till Lasse Hagstedts bror Mats i Gnesta och ber honom att komma hit mer reservlådan. Sen när man är klar, efter 3 timmar. Så kör man vidare!

Epilog

En 32:a plats är kanske inget att skryta om. Men med ett fantastiskt mekarbete av framförallt Chefmekanikern Jocke och Lasse Hagstedt kom vi i alla fall ut på banan igen. Varje varv är en poäng som räknas, vilket höll oss kvar på en 2:a plats i klasstotalen.

Till nästa race ska vi naturligtvis åtgärda den trasiga transmissionen. Sedan har vi nu i efterhand och i förstånd med bilens beteende konstaterat att hjulen står felvända (TOW-in). Ett litet irritationsmoment som får bilen att motverka sin egen riktningsbana så fort man vrider på ratten, kul grej!

Till er blodtörstiga jävlar:

-         VT-racing (Toyota Corolla) kom tillbaka till depån med vevaxeln hängande utanför.

-         APX Racing (Audi S2) söker närkontakt med järnräcket i Pariserkurvan. Slutkört för deras del.

-         Lycke Racing (Porsche 924) återvänder med putthjälp när man slagit hål på en kolv.

-         JW TKS Racing (Opel Ascona) “Tappar” bakaxeln.

Tack alla kära vänner och bekanta som följer oss här på Internet, ni är hjärtligt välkomna att hälsa på oss i depån under nästa race. 12 september på Sviestad!

Ett extra stort tack till Mats som hämtade växellådan åt oss, och som dessutom var en mycket händig bilmek!

//Anton, TOOLS Momentum Racing(stjärna).

Hej alla glada! Tänkte nu skriva lite om de senaste bedrifterna vi utfört med möda under den stekande solen i lördags.

Som det nu ter sig så är bilen optimerad för just Sviestadsbanan, vi är dock fortfarande oroliga över bränsletillförseln som vi finner vara alldeles för liten. Med risk för att spika hela motorn så vågar vi därför inte röra oss över 6800 rpm, vilket naturligtvis ger konsekvenser när man pratar hastighet. Men hursomhelst så beter sig bilen galant när det gäller väghållning, och är det någon kurva man vill ha väghållning i så är det Torpasvängen på Sviestad. Det är nämligen Jocke som bidragit till dess utformning då han en gång i tiden arbetat som ordförande i LMS. Han är numera hedersmedlem och en av dem som skapat hela Sviestads Motorstadion.

Vi visste redan på fredagskvällen att det läckte någonstans. När vi sedan, precis innan start, upptäckte att en svets i växellådshuset hade fått en spricka, fick vi ta ett snabbt beslut. Bilen skulle få starta med en rinnande växellåda, samtidigt som vi i maskindepån fick förbereda oljepåfyllning och pastisk metall. Tiden var helt enkelt för knapp. Att vi dessutom hade manfall på 2 förare gjorde inte det hela lättare…

Hursomhelst, starten gick. Med Chrikke i 3:e led, 1:a plats i klassen, ökade avståndet både bakåt och framåt, turbobilarna i klass 6 går att haka på i kurvorna. Men på raksträckorna är det helt omöjligt. Efter ca 20 minuter gick vi in i depån för att laga sprickan i växellådan, snabba som vi var smällde vi på allting på runt 10 minuter. Vilket i sin tur ledde till att det fortfarande läckte, men att köra gick det!

I och med detta låg vi nu absolut sist av alla, i både totalen och i klassen. Vemod. Dessutom hade vi ett lite mer praktiskt problem. När det är 27 grader i luften, kan man med ens dubbla den siffran för att få fram värmen i bilen. Det var med andra ord ca 54 grader i underställ, balaklava och föraroverall. Ska man tänka positivt så är risken att utsättas för sol mycket - mycket liten. Men vad gör man när man har problem med något? Man sågar (alltid, skruva tar för lång tid)! Förarrutan fick alltså sätta livet till i ren komfort, eller bara för att minska våran dödsångest.

Racet förflöt i lugnt tempo, strategin var att ta så många poäng som möjligt. Vilket man gör genom att få bilen att hålla och se till att gå i mål efter 8 timmar. Så under tiden som vi stimmade runt så blev bilar bogserade hit och dit. Ett lite tråkigare – men säkrare – sätt att tjäna placeringar. Efter 4 timmar hade vi faktiskt dragit oss från 30 plats i totalen ner till 19:e plats i totalen och en 7:e plats i klassen.

Rysaren kom dock inte förens i sista timmen. Vi låg 5 varv bakom en Volvo S40. Vi på 7:e plats, han på 6:e. Skiljer ca 2 målgångspoäng som vi naturligtvis ville ha. Så för att agera strategiskt satte vi Chrikke bakom ratten med ordern att ”köra snabbare än fan”. Dessutom hade en liten fågel viskat i våra öron att Volvon inte hade genomfört sitt sista och obligatoriska byte än. Vad Chrikke sedan genomförde kan egentligen bara beskrivas som rock n’ roll, 3 varvningar tog vi under deras depåstopp. Men de 2 andra skedde på banan, och den sista varvningen skedde inte mindre än 5 minuter från målgång. Nagelbitande spännande!

Efter 8 timmar passerade vi den schackrutiga flaggan på en 6:e plats i klassen och en 14:e plats i totalen. Efter dagens snedsteg med växellådan var detta något vi faktiskt kunde vara nöjda över. Dessutom såg våran 6:e plats till så att vi fortfarande ligger 2:a i serieklassen och 4:a i serietotalen.

Dagens körschema:

1tim: Chrikke

2tim: Torleif

3tim: Jocke

4tim: Chrikke

5tim: Torleif

6tim: Jocke

7tim: Chrikke

Epilog: Man ska som helhjärtad tävlingsmänniska naturligtvis aldrig vara nöjd med något annat än en 1:a plats. Men efter våra meckbedrifter, och att hela tiden behöva åka in i depån för att fylla på olja i växellådan så är vi i alla fall nöjda med att ha gått i mål och kämpat väl för serieställningen. Bilen fungerade i övrigt galant, speciellt cambervinklar och däckstryck var helt optimalt under detta race. Men vi kommer ändå att behöva åtgärda bränsleinsprutningen till de 2 Mantorpsracen senare i år. Annars lär det inte hända mycket på flygrakan.

Kuriosa: Av någon outgrundlig anledning(?) fick vi faktiskt en bestraffning. Detta bidrog naturligtvis också till den lite sämre placeringen. Men Audi A3:er som avnjuter för mycket plats, får helt enkelt… veta sin plats.  

Tack alla goda vänner som följer vår framgång och misär, det återstår nu 3 race till i år. Nästa är den 22:e augusti på Mantorp Park. Ni är hemsk välkomna att hälsa på oss i maskindepån!

MHV//Momentum Racing

Ps. Det är riktigt kul att höra av vissa att ni faktiskt läser detta också!

Tackar och bockar//Anton ds.

Hej alla kära Racingvänner! Vi har nu slutfört den senaste etappen av Mellansvenska Långloppsserien. Här är ett litet utlägg av vad som hänt och gjorts.

Innan det begav sig för den stora dagen låg det flera veckors planering bakom oss. Efter det senaste racets sladdriga bakvagn hade vi nu bestämt oss för att bygga in en krängningshämmare även i aktern på bilen. För att på så sätt öka fäste och minska slitage i framdäcken. Vi tog oss även tid att besöka ett flygfält för att få ställa in camber och lambdavärden. Att alla dessa justeringar och modifikationer senare skulle ge utdelning är sådant man bara kan hoppas på, och visst gjorde vi rätt i det…

Sviestadbanan (som även är hemmaplan för oss) hade genomgått en mycket liten, men ack så kritisk ändring: Chikanen var borttagen. Det betydde att efter Torpasvängen var det bara full fart rakt fram till depåkurvan. Att låsa bromsarna efter den rakan är likställt med att byta kalsonger… Speciellt då vi hinner nå varvstoppet på 5:ans växel, precis då banan börjar slutta nedför. I övrigt hade vi en fin dag framför oss med endast ett skiftande väder att tampas med, annars skulle detta gå som smort.

30 bilar är max begränsning på banan, men serien är nu så pass populär att det kommer fler team som väntar på att någon ska krascha. För att sedan själva få vara med och tävla. Hursomhelst fick vi i alla fall starta på 9:e plats, med Chrikke bakom ratten. Och med racet väl igång fick vi i en stilstudie se hur man utnyttjar all sin förmåga för att på en gång klättra upp på en 6:e plats, och 1:a i klassen!

Stinter

S1 09:00-10:07 Chrikke

S2 10:11-11:18 Lasse

S3 11:21-12:29 Torleif

S4 12:33-13:40 Anton

S5 13:43-14:51 Jocke

S6 14:54-16:03 Chrikke

S7 16:07-17:00 Torleif

Efter ett tag började dock vädergudarnas humör att tryta, och regnet började falla. I bilen skedde då genast markanta skillnader. Krängningshämmaren bak var lite väl duktig och bakvagnen levde sitt egna liv i de snorhala kurvorna. Detta erfarades i den hårda skolan då Anton, i avslutande fas på sin stint plötsligt finner sig nere i diket! Som tur var hade vi goda marginaler till 2:an i klassen, så bush-besöket förde nästan inget ont med sig (förutom vindrutetorkaren på förarsidan som togs ur bruk kort därefter).

Racet i sig, förflöt utan större brister. 2 gånger stannade vi och fyllde på motorolja. 1:a platsen var säkrad… trodde vi.

I upploppet i den 7:e timmen, 15 minuter innan målgång, prasslar det till i com-radion. Torleif förklarar att bensinen snart är slut och att vi kör på ångor (vem fan har glömt att tanka bilen!). Med sönderbitna naglar står resterande team medlemmar och åskådare och ser på medan Tools-Momentum golfen hostar förbi, varv på varv. I dessa hisnande ögonblick tycks tiden alltid stå stilla. Som på kvarsittningen i skolan i 4:e klass. Som om vi alla var tillbaka stod vi och repeterade samma svensk-glosor. ”Kom-igen, kom-igen, kom-igen…”.

Med vår vanliga tur så gick det naturligtvis inte alls så bra… för våra motståndare!

Epilog

Vi slutade, med stolta leenden, på en 1:a plats i klassen och en 7: plats i totalen. Magin bakom detta låg helt klart i det sammansvetsade depåarbetet och tankningarna. Vi hade en strikt och disciplinär mall för hur saker skulle utföras, och vi viste under vilka omständigheter dom fick utföras. Sen får man alltid räkna med turen, när vi gjorde en snabbkoll efter racet upptäckte vi att vi tappat 2 skruvar till vänster drivaxel!

Vi leder nu i klassen, och vi ligger 3:a i hela serien.

Rolig fakta: Snabbaste bilen på banan gör sitt bästa varv på 1:04.417. Vi gör vårat bästa på 1:09.074. Vad är skillnaden? Hmm… ca 400 000 kr.

Tools Momentum Racing vill tacka alla kära och nära vänner som följer vår kamp mot stjärnorna!

//Anton Cumléus

Kära sponsorer, efter ett långt och välförtjänt vinteruppehåll så har vi nu återvänt, och bilen är som i nyskick! För att summera lite:

Prolog

Det var faktiskt inte bara tomten som slet hårt i vintermörkret, vi har själva stått och slevat under huven tills knogarna blivit vita. Hela frampartiet blev bortplockat, och den gamla 1,8 liters maskinen har nu ersatts med en nyare 2,0 liters Seat Cupra botten. Det är meningen att även toppen ska tillkomma, dock behöver vi flitiga ingenjörer lite mer tid med siffrorna och valutan innan vi vet vad vi ska göra med den. Men med den bättre hälften till botten kommer detta trotts allt ge oss ett bättre vridmoment och en starkare acceleration. Det är även tänkt att vi ska spara på övriga delar nu när vi inte behöver varva motorn lika mycket! Nu till det intressanta:

Racet

Dagen före racet blev det huggsexa om bra depåplatser. Inte mindre än 47 team hade ställt upp i vad som skulle bli årets första race i msls. En enorm summa pengar hade lagts ner på att trimma och fixa med bilarna under vintern, detta blev märkbart då förra säsongens sniglar helt plötsligt hade blivit konkurrenskraftiga (dock inte tillräckligt!). Vidare på fredagen bedrevs det tidsträning och kval för morgondagens startpositioner.

Lördag

05:30. Snabb frukost, dagens enda riktiga måltid (sen lever man på adrenalin).

06:45. Framme vid banan, förberedelser, snabb shakedown av bilen.

07:30 Förarmöte, tävlingsledare berättar om tävlingsförfarande och ber oss att nu ”för f*n ta det lugnt!”.

08:30, Transpondertest. Teamet lägger upp strategi för dagen och går igenom depårutiner… nervkittlande.

08:50 line-up…

Personligen är jag svag för storslagna saker, episka filmer, Cosmonova, höga höjder, snabba hastigheter, hög musik och adrenalin. Men 47 mullrande motorer som stämmer upp i kör. Samtidigt, och som på en man börjar röra sig i en hisnande fart, utan utrymme för misstag slår allt, och kan inte vara något annat än ren lycka för själen. Ett glädjeskutt innanför bröstkorgen.

Hursomhelst, dagen till ära fick våran inhoppare och expertmekaniker Lasse Hagstedt ta starten, mest erfaren av oss alla som han är. Vi halkade genast upp på en 14e plats i totalen från den ursprungliga 18e platsen vi startat på!

Mitt i allt, efter ca 10 minuter. Blev det dags för första safteycar. En Seat Toledo satt fast ute i gruset och behövde bärgas. I överlag blev det en väldans massa spännande krascher som följde under racet. T.ex:

• Den fina Porsche 924 med 2,3 liters turbo – snabbaste bilen på banan – som tappade bromsförmågan efter flygrakan och fortsatte vidare bort mot Mjölby.
• Opeln som tyckte om att spränga oljetråget och spruta olja efter start och målrakan. Resultatet? Ett nytt, lite mer intressant idealspår!

Körningen under racet var inget att snacka om, det sköttes galant av alla i teamet. Som nu direkt efter vintern i garaget kanske var lite rädda om skiten i alla fall. Det blev nästan lite långtråkigt att köra en så perfekt modifierad bil. Speciellt ut med långa rakan. Långt innan dragsterbanan tagit slut så låg vi redan på maxvarv och topphastighet. Glatt fick man alltså sitta där, filosofera, dricka vatten och glömma bort att banan snart tar slut om 75 meter. Hände ett antal gånger…

Men var det något som oroade oss var det den ojämna bränsletillgången, som verkade skifta hela 10 liter från tankning till tankning. Nu i efterhand visade det sig bara ha varit motorn, som efter renoveringen måste köra in sig. Men efter 6 stintar (á 70 min vardera) blev det i alla fall dags att byta framhjul, och detta skedde i grevens tid då corden börjat fläkas upp på ytan!

Till Antons missöde fanns dock inget reservhjul med samma dimension, endast ett mindre. Och eftersom ”Det tar längre tid att byta två däck än ett”… Så fick Anton gott och väl finna sig i att bilen hela tiden drogs till vänster, och ville krascha in i järnväggen längst flygrakan. I 205 km/h…

Efter en 7:e och avgörande stint kunde ett nöjt team låta bilen rulla förbi målgångsflagg. Dagens prestationer var över förväntan (nästan lite så man skäms för att jag inte får skriva om något som gick sönder), och bättre skulle det bli… Vi hade hamnat på 3:e plats!!! Det skulle bli pokal och pallplats!!!

Epilog

Inte nog med pallplatsen, vi vann även en gratis start till nästa race (värde ca: 3000 kr). Med andra ord var det ett par belåtna grabbar som tog sig hemåt på kvällen. Men trotts det finns det ju alltid fler stjärnor att sikta emot, nästa gång ska vi stå överst. Men först måste vi pilla lite till i garaget. Få ordning på bränsleförbrukningen, samt bygga krängningshämnare till bakdelen på bilen. Det blev lite för lätt att sladda J

Tools Momentum Racing vill tacka alla kära vänner!

Vi vill även välkomna GA Lindberg med Mobil in i gemenskapen! Ni är alla naturligtvis hjärtligt välkomna till depån den 23 maj, nästa race på Sviestad.

Glöm inte heller att lyssna lite på Chrikkes band som i veckorna framöver släpper sitt debutalbum!

www.critikkalsolution.com

www.myspace.com/critikkalsolution 

//Anton. Webmaster, och bättre än Torleif på racerbil.